Snurrig debatt om snurror? Om olika beslutandenivåer och kunskapstyper i vindkraftsdebatten

Jag har ännu inte kommit in på att visa på hur en analys av vindkraftsdebatten kan se ut. Jag tänkte här bena lite i några hörnstenar i debatten. Igår kunde vi exempelvis läsa diametralt motsatta inlägg om vindkraftens väl och ve på olika tidningars debattsidor. På ett symposium om vindkraft i våras – ”Buller i Blåsväder” – nämnde kort ett slags tankekarta som kan hjälpa en att förstå olika kunskapstyper (kalkylerande eller kommunikativ) och olika nivåer i beslutsgångarna (central-lokal).

Om vi först kollar på inläggen i dagspress.

Bland annat skrev Svante Axelsson från Naturskyddsföreningen i GP att politikerna måste höja ambitionsnivån i elcertifikatsystemet. Inlägget är underskrivet, förutom nämnde Axelsson, Helena Jonsson, ordförande LRF, och Annika Helker Lundström, vd Svensk Vindenergi. Svante Axelsson m fl fokuserar på nyttan med förnyelsebar energi, och talar därmed inte bara om svensk energiförbrukning, utan vill minska kolberoendet även för omkringliggande Europeiska länder.

Å andra sidan vill representanter för nio skånska miljöföreningar, enligt debattinlägg i SvD att större hänsyn tas, och att skyddsavstånden mot boende ökas. De argumenterar även för att man inte får bortse från vindkraftens baksidor (eller, ”mörka undersidor”) och hänvisar till koldioxidutsläppen vid monterandet av vindkraftverkens betongfundament och, med referens till en artikel på Newsmill, hur brytningen av den sällsynta men nödvändiga metallen neodym ger upphov till giftigt avfall, framförallt i Kina, där den huvudsakliga brytningen sker. Sammantaget kommer de fram till att ”utbyggnaden är ett samhällsekonomiskt högriskprojekt” och tar även upp bullerproblematiken. De hänvisar bl a till symposiet ”Buller i blåsväder”, arrangerat av Ljudmiljöcentrum vid Lunds universitet i våras där buller från vindkraftverk diskuterades.

När det gäller minskandet av kolkraftanvändningen på kontinenten tycker dessa debattörer att det är

”klokare att uppföra anläggningarna där elen ska konsumeras för att undvika energiförluster under transporten och störningseffekter på hemmaplan”

Gällande landskapsskyddet får de stöd i en annan debattartikel, denna gång i gårdagens GP, där Jonny Fagerström från Stockholmsinitiativet anser att skyddet av vårt landskap måste bli bättre, inte minst den europeiska landsbygdskonventionen. Jonny för här det inomdogmatiskt juridiska argumentet, dvs att om vi inte skall bryta mot EU-rätten, så måste vi skydda vårt landskap bättre. Debattinlägget har fått den ganska metaforiskt starka titeln ”Vårt landskap hotas av exploateringar”. Nästan lite omärkligt glider dock Fagerström in på sina egna värderingar kring landskapets betydelse och argumenterar för en konservativ hållning, dock med fina, beskrivande ord om skönhet, orördhet och stjärnklara himlar. Det jag vill lyfta fram här ligger dock i följande argumentation för det lokala bestämmandet:

”Dagens debatt om kravet på snabba prospekteringsprocesser och att lyfta besluten bort från människorna och de lokala beslutande organen ligger därmed inte i linje med andan i den europeiska landskapskonventionen.”

Inläggen verkar ju komma från helt olika håll i debatten. Är det en snurrig debatt?

Nej, inte alls. Men man får se det perspektiv som inläggen kommer ifrån för att förstå hur olika de kan vara. På just det där symposiet – ”Buller i blåsväder” – inledde jag den avslutande paneldebatten med att diskutera följande tankekarta. Om man tänker sig att det centrala perspektivet är en pol som är motsatt det lokala perspektivet så får man en axel man kan röra sig längs. Om vi dessutom tänker oss att det finns olika typer av kunskap, där en pol kunde benämnas som expertbaserad, kalkylerande, vilket står i motsats till en kommunikativ, dvs snarare värderingsförankrad kunskap, ja då får vi följande bild.

Tankekartan kommer från Emmelin & Lerman 2006, Styrning av markanvändning och miljö [pdf].

Exempel från debattinläggen
Exv, skriver Svante Axelsson m fl att:

I Sverige har vi ovanligt goda förutsättningar för vindkraft. För en fortsatt vindkraftsexpansion är det mycket viktigt med en tidig dialog och hänsyn till de närboende och naturskyddsorganisationer. Konflikter kan undvikas genom bättre planering, öppenhet och delaktighet, och närboende bör erbjudas delägarskap vid vindkraftsetableringar. Med ett breddat ägande ökar också den folkliga förankringen av vindkraftsutbyggnaden.

Notera då här att det här rör sig om strategier för vindkraft, hur man skall bete sig för att fler skall tycka att det är en bra idé att bygga ut. Det centrala expertperspektivet är med andra ord rådande, trots användandet av kommunikativa begrepp som ”dialog”, ”hänsyn”, ”öppenhet” och ”delaktighet”. Man skall alltså delta för vindkraft.

De nio skånska miljöföreningarna förefaller i sin argumentation inte heller stå så mycket för det kommunikativa, de hänvisar till expertkunskap, men förhåller sig diametralt motsatt Svante Axelsson m fl, dvs mot vindkraft. Även om man kan tänka sig att de skulle använda argument som lutar åt det kommunikativa, dvs mer åt att ”låta folk bestämma” så förefaller de vara utom tvivel övertygade om att dessa då skulle bestämma sig för att vara emot vindkraften.

På samma sätt finns det en motsättning i Jonny Fagerströms argumentation. Han använder det juridiska, top-down-baserade argumentet för att föra fram sina värderingar om en traditionell landsbygd. Också Fagerström har redan sin värdering klar för sig, dvs att vindkraften förstör landskapet, även om han refererar till att besluten borde få tas av ”människorna och de lokala beslutande organen”.

Allt polariseras
Å andra sidan skall man väl inte vara för hård mot att det finns motstridigheter i debattartiklar eller att debatten polariseras. Tidningarna vill säkerligen ha polemiken, och det är även retoriskt något svårare att säga ”jag har inte svaret, men jag vill att processen skall inkludera människor – dom har svaret”. Det är alltid enklare att uttrycka en egen värdering.

För övrigt
Talarna vid symposiet ”Buller i blåsväder” kommer under hösten att komma ut med en antologi om vindkraftsproblematiken. Jag har ett bidrag med där, och återkommer till boken när det börjar närma sig.

Se även typiskt beslut där det centraliserade, expertbaserade verkligen behövs: om uppgraderingen av elsystemet när vindkraften väl byggs ut (vilket kan vara en annan typ av beslut).

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

3 Responses to Snurrig debatt om snurror? Om olika beslutandenivåer och kunskapstyper i vindkraftsdebatten

  1. Pingback: Vindkraftssyndromet? Replik från jurister i debatten | Det reglerade landskapet

  2. Pingback: Ny bok om vindkraft | Det reglerade landskapet

  3. Pingback: Workshop: Europeisk planering | Det reglerade landskapet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>